BannerSWEPRE

Pura Raza Española - den spanska hästens Färger

P.R.E.-hästens färger
Textinnehåll och huvuddelen av bildmaterialet finns i original på www.equiandalusian.com 
och har fått användas med tillåtelse av Enrique de Benito.


Den 23:e December 2002 gav spanska jordbruksministeriet, MAPA, ut en ny lagregel för P.R.E.-hästens färger, i lagtexten står det:
Skimmelfärgerna och de bruna färgerna är dominerande, andra färger kan tillåtas. “Son dominantes las capas tordas y castañas, y admisibles otras”
I och med denna ändring blev inte bara fuxfärgerna utan också alla andra färger godkända efter 32 år av förbud. Därmed blev färgen inte längre ett kriterium för rastillhörighet eller en anledning för uteslutning för inskrivning i stamboken eller godkännande för avel.
Historik och bakgrund
Juan Carlos Altamirano, skriver i sin bok "Historia y Origen del Caballo Español" att skimmelfärgen var den utvalda färgen i skapandet av den spanska hästen. Färgen representerade förfining och ädelhet, ett av de eftersträvade målen i avelsarbetet.
Genom Altamirano vet vi att den spanska hästen skapades på order av kung Felipe II i det kungliga stallet i Córdoba och under ansvar av den kungliga stallchefen Don Diego Lopez de Haro. Altamiranos forskning har vållat debatt och är inte alltid överensstämmande med andra sakkunnigas uppfattning. Exempel är Don Juan Llamas Perdigó som hävdar att ursprunget till en redan definierad ras uppstod mellan år 1000 till 800 f. Kr.
Under Felipe II:s tid fanns en föreställning om att det fanns ett samband mellan hästens färg och hästens karaktär. Skimmelfärgen gav hästen ett ädelt och förfinat temperament, brun färg gav ett eldigt temperament och fuxfärgen gav ett hetsigt, hetlevrat temperament. Altamirano uppger att i registret över spanska hästar år 1765 fanns det över 72,7 % skimmelfärgade hästar. Övriga hästar, i Spanien, under samma tid som inte var renrasiga spanska hästar, var bruna eller svarta.
Juan Llama och Altamirano har en samstämmig uppfattning om att det fanns en större andel bruna hästar jämfört med skimmelfärgade hästar i Spanien under denna tidsperiod. Juan Llamas är dock kritisk till vissa uppgifter i "Este es el Caballo Español". Juan Llamas anser att det saknas tillförlitliga officiella källhänvisningar med procentsatser och att Altamirano inte skiljer ut vilka de övriga hästarna var som fanns i Spanien, dessa övriga hästar kallar Altamirano bara för ”vanliga”
Juan Llamas hänvisar till författaren Joseph de Arcos (1757) för att klargöra anledningen till att spanjorerna föredrog bruna hästar jämfört med skimmelfärgade. De skimmelfärgade beskrivs som ”Mycket vackra men utan hälsa och kraft, med ömtåliga hovar och passar enbart för adelsmannen vid tillfällen för pompa och festföreställningar”.
Altamiranos forskning visar att den rena spanska hästen skapades på order av Felipe II i det kungliga stallet i Córdoba med början år 1567 och utgångspunkten var den skimmelfärgade hästen som tillskrevs ädelhet och förfining. I registret i det kungliga stuteriet var skimmelfärgen i majoritet fram till den franska invasionen i början av 1800-talet. Efter denna tid kom kom den bruna färgen att dominera och skimmelfärgen blev nummer två.
Den större andelen bruna hästar förefaller ha bibehållits fram till 1900-talet. I band I av stamboken (1928) framgår att bara 19 % av de införda hästarna var skimmelfärgade.
Senare, i enlighet med Altamiranos forskning, blev skimmelfärgen åter populär. Enligt Altamirano var det en konsekvens av en uppfattning som spreds med innebörden att de renaste blodslinjerna i aveln fanns hos Cartujanohästarna som uppgavs härstamma från en skimmelfärgad häst som hette “Esclavo”. Denna häst hade omtalats i skrifter av Fransisco de la Iglesia år 1831. Altamirano har i sin bok "Historia de los Caballos Cartujanos" på ett mycket övertygande sätt visat att på Cartujanostuteriet förekom skimmelfärgade hästar i ett mycket lågt antal jämfört med bruna. Skimmelfärgen fick mycket liten betydelse under slutskedet av stuteriets verksamma tid.

Solo 23 år gammal med Don Vicente Romero Solo 23 år gammal med Don Vicente Romero

Altamirano anser också att det finns ytterligare orsaker till återkomsten av skimmelfärgens popularitet. Föreställningar skapades runt en skimmelfärgad hingst som hette ”Solo”. Hingsten ägdes av Don Vicente Romero och antas vara ursprunget till blodslinjen med brännmärket ”Bocado” (stångbett). Utöver det gjorde vintillverkaren ”Terry” reklam för två skimmelfärgade hingstar med vintillverkarens brännmärke, Descarado II och Poseído IV.

Numera, trots den ökning vi ser i aveln av bruna hästar, dominerar skimmelfärgen fortfarande och utgör mellan 60 – 70 %.

Skimmel
Skimmelfärgen är en blandad hårrem, en kombination av vita hår tillsammans med hår av andra färgen i olika proportioner. Det karakteristiska är att färgen genomgår en process med avblekning till vit färg som börjar i den ursprungsfärg som fölet fötts med. Avblekningen genomgår olika stadier som börjar redan vid födelsen och avslutas, med mycket få undantag, då hästen är vuxen.
Skimmelfärgen är, i motsats till de beständiga färgerna, (brun, svart, fux) en hårrem som bleks av beroende på förekomsten av en gen som hindrar utvecklingen av den basfärg som fölet fötts med. Avblekningen påverkar hårets färg men inte hudens färg. Vill man undvika eller uppnå en särskild färg i framtiden och utgår från skimmelfärgade hästar är det viktigt att komma ihåg vilken färg hästarna hade som nyfödda för att sedan kunna utvärdera möjliga utfall av färger.
Då skimmelfärgade hästar föds med sin basfärg (brun, svart eller fux) är det ibland svårt att se om hästen kommer att bli skimmel eller inte. Det är därför viktigt att från födelsen observera om det finns små vita hårstrån runt ögonen och bakom öronen vilket påvisar inledningen av avblekningsprocessen som kommer att bli mer uppenbar vid den första pälsfällningen. I avblekningsprocessen förekommer stora variationer av nyanser.

Svart
Den svarta färgen är fortfarande relativt ovanlig hos P.R.E. men i det förflutna var färgen mycket vanligt förekommande. I boken "Historia de los Caballos Cartujanos" visar Altamirano att 30 % av hästarna i registret på Cartujanostuteriet år 1747 var svarta. I registret över hingstar från Jerez år 1799 förekom svart färg i 16 %. Anledningen till att färgen nästan helt försvann är enligt Altamirano att svarta hästar användes för att dra begravningsvagnar, de blev därför associerade med begravningar och bara efterfrågade för detta ändamål.
Det finns sakkunniga på området som anser att den svarta färgen inte är genuin för rasen och att den uppstod genom korsningar med andra hästraser som fanns i Spanien. En extrem uppfattning är att många P.R.E. med denna färg inte är rastypiska. Frånvaron av svarta hästar är det sanna och ursprungliga i rasen och som därmed skulle motivera uteslutning av den svarta färgen i avelsbasen. Ett annat argument är att de skimmelfärgade hästarna fortsätter att hålla medium till överlägset hög kvalitet i motsats till hästar av svart färg.
 

Fux
I "El caballo Español, la Evolución de su Morfología" framkommer att Altamirano anser att fuxfärgen gick samma öde till mötes som den bruna färgen och av samma anledning. Tron att de rödaktiga färgerna var förknippade med ett hetsigt och hetlevrat temperament gjorde att färgen uteslöts i skapandet av den ädla hästen. Även efter det att anledningen fallit glömska fortsatte fuxfärgen att vara i minoritet hos den renrasiga spanska hästen. Förhållandet återspeglas i rasens stambok från 1700-talet, likaså i Band I av stamboken, publicerad 1928, där det framgår att fuxfärgen bara finns representerad hos 9 % av hästarna. Fux- och skäckfärgade hästar uteslöts i enlighet med en lagregel för rasen som kom 1970. Juan Llamas påpekar att anledningen till uteslutning från aveln var den förmodade slutsatsen att fux- och skäckfärgade hästars ursprung kunde finnas hos andra raser där dessa färger var vanligt förekommande, exempelvis hos Arab- och Breton-hästen. Influenser från dessa raser ville man begränsa då man börjat ta avstånd från den orientala typen av profiler. Denna exteriör var tidigare eftersökt och försvarad från officiellt håll men upphörde den dagen då dessa färger uteslöts från aveln.
Efter en mycket laddad debatt om berättigandet av fuxfärgen i avelsstandarden, troligtvis med anledning av nödvändigheten att legalisera det ökande antalet födda fuxfärgade hästar på stuterier som födde upp bruna och svarta hästar, beslutade lagstiftarna sig för att acceptera den verkliga situationen. Den 23 Oktober 2002 beslutades om nya laglregler som resulterade i ett kungligt dekret, "Real Decreto 1133/2002 de 23 de diciembre, y en la que en el punto 3 letra C de su anexo", vilket reglerar rasreglerna för renrasiga spanska hästen. I och med detta blev inte bara fuxfärgen godkänd utan även andra färger, dock med undantag för skäckfärgen. Hästens färg är därmed inte en anledning till uteslutning från inskrivning i stamboken eller godkännande för avel.
 

Descarado II
Descarado II
Poseido IV
Poseido IV

Vanliga variationer av skimmelfärgen:

Tordo ruano
Tordo ruano
Tordo Rodado en Fondo Blanco*
Tordo Rodado en Fondo Blanco*
Tordo sucio
Tordo sucio
Tordo apizarrado
Tordo apizarrado
Tordo atruchado
Tordo atruchado
Tordo Rodado en Fondo Oscuro
Tordo Rodado en Fondo Oscuro
Tordo Plateado
Tordo Plateado
Tordo oscuro
Tordo oscuro
Tordo vinoso
Tordo vinoso
Tordo mosqueado o picazo
Tordo mosqueado o picazo
Tordo claro
Tordo claro
Tordillo
Tordillo

Vanliga variationer av den bruna färgen:

Castaño Peceño
Castaño Peceño
Castaño Guinda
Castaño Guinda
Castaño Encendido
Castaño Encendido
Castaño entrepelado
Castaño entrepelado
Castaño lobero
Castaño lobero
Castaño Claro o Melero
Castaño Claro o Melero

Variationer av den svarta färgen:

Negro Azabache
Negro Azabache
Negro Morcillo
Negro Morcillo
Negro Peceño
Negro Peceño

Variationer av fuxfärgen:

Capa Alazana
Capa Alazana
Capa Alazana Pelo de vaca
Capa Alazana Pelo de vaca